Gnistan?

Mest skriver jag nog några rader nu för att försöka få ut det. Men jag är osäker på vad det är jag vill få ut. Jag skulle kunna skriva i en dagbok eller något liknande men jag skulle inte få ut något av det, jag vill ju att någon ska läsa. Tror jag.
Jag har ju allt. Jag ÄR glad. Jag ÄR lycklig. Jag lovar, det är verkligen så. Ändå är jag lite ledsen.För att jag väntar och väntar tror jag. Jag väntar inte ensam i alla fall. Det är så skönt.
Jag kan komma på mej själv att önska att jag ska ramla och bryta benet eller något, bara för att få vila, känna mej lugn och känna att jag hinner vara både glad och ledsen och allt där emellan och umgås med dom jag älskar, på riktigt.
Sen ägnar jag en väldigt, väldigt lång stund åt att förbanna mej själv. Sånt önskar man sig inte! Jag ska vara glad att jag är frisk och hel och har ett lyckligt liv för det är inte alla som har. Och så önskar jag mej en olycka. Men jag önskar mej inte olyckan egentligen, jag  önskar mej lugn. Jag vet inga andra sätt att få lugn på.
Jag är en dum, bortskämd I-landsmänniska. Ser inte min perfekta vardag. Borde vara lycklig.
Det är nog mest därför jag inte kan uttrycka sorgen, eller vad det nu är som vill ut på något annat sätt än tex såhär. Skriva ner det och hoppas att någon annan kan läsa lite och tolka det rätt.
Jag vill inte bli missförstådd, men det är ganska lätt att bli det när man har en Pojkvän man älskar, en familj som man älskar och är älskad av sina vänner.
Jag håller inne på en sorg, en saknad, en känsla av ensamhet som kommer av att jag inte umgås tillräckligt med mina vänner. Jag vet att det finns en lösning på allt det, det tar bara sån tid.
Ibland tror jag att jag ligger här ensam och tycker synd om mej själv nu. Men jag vet ju så väl att jag har massor av människor runt om mej som bryr sig. Några bryr sig extra mycket, och jag är så tacksam för det. Jag är bara dålig på att visa det. Jag kanske blir bättre på det när jag blir stor.

Jag stänger in för mycke känslor, och dom kommer väl ut en dag när det inte passar sig eller något.

Min gnista är inte så stor för tillfället, och jag tänker nog fortsätta skämta bort det ett tag till.
Fast jag vill vara tydlig med att jag är glad egentligen, om det bara kunde vända..