Jag har läst i min brytbok volym 2. Så jävla mycket smärta bor det i den boken. Den börjar ganska bra. Men smärtan i slutet är brutal. Ibland funderar jag på vart allt mitt hopp kommer ifrån jämt.
En gång, förra året i November skrev jag såhära:
"Samtidigt som jag bara blir mer och mer fäst, så skriker hela min kropp:
INTE IGEN! Det känns som att bära sig själv till ett stup. Ibland känns
det som att vägen till fallet är flera mil, eller år lång. Fast ibland känns
det som att man bara behöver vindens hjälp för att falla hela vägen ner
i mörkret."
Synd bara att jag inte förstod då hur rätt jag hade. Ibland ska man lyssna på den dära känslan som man så gärna vill radera.
Alla breven som jag skrev ramlade ur boken med, hamnade i mitt knä och jag kunde bara inte låta bli att läsa. Ingen smärta kändes. Just för att jag har gått så jävla vidare. Men alla minnen sitter kvar. När jag satt där, i samma soffa som nu, och bara ville, ville, ville förändra allt. Bad av hela mej och allt jag hade att jag drömde en hemsk mardröm.
Fast nu gör ingenting någonting mera. Det spelar ingen roll vad som hände förut. Det spelar ingen roll hur ont det än gjorde och hur mycket smärta jag har gått igenom det senaste jävla året.
För någon annan tar hand om mej mycket bättre. Någon annan får mej att må bra igen. Någon annan har hjälpt mej att le sådära igen. Som jag har saknat mitt eget leende.
Som jag har saknat tryggheten och kärleken och den där svävande känslan.
/ Barbie
söndag 28 december 2008
Jul och sånt.
Julafton är förbi. Man hinner aldrig ens fatta att det är December nu för tiden. Men det gör inget. Jag tror mest att alla knappt hinner med att fatta vilken månad det är för att man aldrig riktigt är i det som är nu. Jag är ofta framför tiden. Längtar till roliga saker, men är lite rädd för att det aldrig ska hända. Jag är rädd för mina förhoppningar. Fast mest kanske det är förväntningarna. Dom är så höga jämt. Det är därför jag har så lätt för att bli besviken. Tror jag. För mina tankar har redan förberett hur allt borde se ut. Eller borde vara. Allt är så mjukt och varm och bra och vackert i mina tankar, och sen är det inte alltid som det blir så på riktigt. Då kan jag bli förvirrad i flera timmar. Dagar.
Julafton va iaf en lycklig dag. Just för att mina förväntningar uppfylldes allihopa. Dom älskar att bli uppfyllda. Det blir lycka i hela mej. Fredrik va med mej. Det va det allra lyckligaste av alltihopa med hela julafton. Sen så hade jag den största julklappshögen som jag har haft på flera år framför mej. Jag blir så glad av att få sitta där och öppna paket efter paket. Det pirrar i hela magen.
Carl får mej att må bra. Han gör att jag känner mej uppskattad, när han vinglar fram på sina korta den och lägger sig trött i min famn. Det sötaste är när han somnar.
Och Hannes är precis lika söt och ovärdelig som han alltid har varit. Envis är han med. Det är bra.
/ Barbie
Julafton va iaf en lycklig dag. Just för att mina förväntningar uppfylldes allihopa. Dom älskar att bli uppfyllda. Det blir lycka i hela mej. Fredrik va med mej. Det va det allra lyckligaste av alltihopa med hela julafton. Sen så hade jag den största julklappshögen som jag har haft på flera år framför mej. Jag blir så glad av att få sitta där och öppna paket efter paket. Det pirrar i hela magen.
Carl får mej att må bra. Han gör att jag känner mej uppskattad, när han vinglar fram på sina korta den och lägger sig trött i min famn. Det sötaste är när han somnar.
Och Hannes är precis lika söt och ovärdelig som han alltid har varit. Envis är han med. Det är bra.
/ Barbie
torsdag 11 december 2008
Trygg och sånt...
Jag fattar faktiskt inte varför jag besöker din CPsida. För jag vet att jag blir lika jävla förbannad varenda gång jag fattar att du faktiskt finns där, i en annan stad. Du är så jävla lite värd. Inte värd någon.
Alltså, jag bliiiiir sååååå aaarg!!
Fast samtidigt kan jag lee, för att jag mår så fantastiskt jävla bra i mitt hjärta nu. Så fruktansvärt trygg är jag. Freddan är inte ens i samma land som mej just nu, ändå så kan jag bada i tryggheten. Spegla mej i lugnet, och må bra med mej själv. Jag kan jobba utan att gråta och jag kan faktiskt skratta och le, samtidigt som jag menar det.
Jag orkar knappt tänka tillbaka till alla dessa jävla dagar som jag har gråtit mej igenom, gått till jobbet och jobbat med världens tyngsta hjärta, lyssnat mej igenom alla jävla signalerna som aldrig tar slut i telefonen när någon inte svarar. Alla gånger jag har sjunkt så jävla, jävla djupt i mej själv av besvikelse. Alla gånger jag har gjort allt, allt, allt och inte fått någonting tillbaka. Bara fått stå där i min besvikelse och försöka hoppas på en bättre dag. Ett bättre tillfälle. En bättre stund. Alla förbannade jävla pissdagar när jag va tvungen att jobba, även om oron bröt ner hela mitt jag, när jag bara satte på musiken så högt i mina öron, att texterna i låtarna lyckades övertala mej om att allt va som det skulle. Jag lyssnade på alla orden i varje låt. Somande i kylan varje kväll. Vågade aldrig inse verklighetens jävla sanning, att Varenda jävla gång jag låg där själv i min säng och saknade, längtade och försökte vara den perfekta flickvännen så va han otrogen. Varenda jävla gång. Med personer jag känner Till och med.
Varenda jävla pissgång som jag ringde och bara lyssnade på signaler. Vägrade sluta höra dom. Varenda gång jag trodde på alla lögner som lugnade en stund.
Det går nog inte riktigt att förklara hur jävla skönt det faktiskt är att sitta här, själv i min soffa, och samtidigt kunna vara tusen procent trygg. Jag ska verkligen alltid komma ihåg den känslan. jag älskar den känslan, och den som ger mej den.<3
Jag saknar, och saknar och saknar!
/ Barbie
Alltså, jag bliiiiir sååååå aaarg!!
Fast samtidigt kan jag lee, för att jag mår så fantastiskt jävla bra i mitt hjärta nu. Så fruktansvärt trygg är jag. Freddan är inte ens i samma land som mej just nu, ändå så kan jag bada i tryggheten. Spegla mej i lugnet, och må bra med mej själv. Jag kan jobba utan att gråta och jag kan faktiskt skratta och le, samtidigt som jag menar det.
Jag orkar knappt tänka tillbaka till alla dessa jävla dagar som jag har gråtit mej igenom, gått till jobbet och jobbat med världens tyngsta hjärta, lyssnat mej igenom alla jävla signalerna som aldrig tar slut i telefonen när någon inte svarar. Alla gånger jag har sjunkt så jävla, jävla djupt i mej själv av besvikelse. Alla gånger jag har gjort allt, allt, allt och inte fått någonting tillbaka. Bara fått stå där i min besvikelse och försöka hoppas på en bättre dag. Ett bättre tillfälle. En bättre stund. Alla förbannade jävla pissdagar när jag va tvungen att jobba, även om oron bröt ner hela mitt jag, när jag bara satte på musiken så högt i mina öron, att texterna i låtarna lyckades övertala mej om att allt va som det skulle. Jag lyssnade på alla orden i varje låt. Somande i kylan varje kväll. Vågade aldrig inse verklighetens jävla sanning, att Varenda jävla gång jag låg där själv i min säng och saknade, längtade och försökte vara den perfekta flickvännen så va han otrogen. Varenda jävla gång. Med personer jag känner Till och med.
Varenda jävla pissgång som jag ringde och bara lyssnade på signaler. Vägrade sluta höra dom. Varenda gång jag trodde på alla lögner som lugnade en stund.
Det går nog inte riktigt att förklara hur jävla skönt det faktiskt är att sitta här, själv i min soffa, och samtidigt kunna vara tusen procent trygg. Jag ska verkligen alltid komma ihåg den känslan. jag älskar den känslan, och den som ger mej den.<3
Jag saknar, och saknar och saknar!
/ Barbie
torsdag 4 december 2008
Weekend
Jaha, då håller jag på att packa det sista inför min efterlängtade Malmö weekend med Frugan=)
Har jag berättat att dom ställde in alla x2000 mellan Göteborg och Malmö just i morron? Så vi kommer inte få åka x2000 som va självaste presenten till frugan! Vi är typ skitledsena men jag får väl helt enkelt ge henne en sån present igen och hoppas på att tåghelvetet inte blir utbytt!
HATA SJ!! Dom är så fruktansvärt värdelösa! Men jag ska få tillbaka mina pengar i alla fall=)
Ja, sen så är det typ femtusenmiljarder saker jag måste fixa innan min buss går vid 11 i morron..
Och bestämma om jag ska dusha idag eller i morron..
Det ska bli så himla roligt och vi ska SHOPPA! Terapishoppa, analysera, äta godis, dricka sprit, gå ut i Malmö, ja, allt kul som man gör på en weekend när man är Princess & Barbie=)
Hastalavista beejbs..
/ Barbie
Har jag berättat att dom ställde in alla x2000 mellan Göteborg och Malmö just i morron? Så vi kommer inte få åka x2000 som va självaste presenten till frugan! Vi är typ skitledsena men jag får väl helt enkelt ge henne en sån present igen och hoppas på att tåghelvetet inte blir utbytt!
HATA SJ!! Dom är så fruktansvärt värdelösa! Men jag ska få tillbaka mina pengar i alla fall=)
Ja, sen så är det typ femtusenmiljarder saker jag måste fixa innan min buss går vid 11 i morron..
Och bestämma om jag ska dusha idag eller i morron..
Det ska bli så himla roligt och vi ska SHOPPA! Terapishoppa, analysera, äta godis, dricka sprit, gå ut i Malmö, ja, allt kul som man gör på en weekend när man är Princess & Barbie=)
Hastalavista beejbs..
/ Barbie
Dumma, Dumma
Det bor två i mej.
Så kan man tänka. En, som verkligen vill.Verkligen verkligen är besviken på det som alltid tar det slutgiltiga beslutet.
En som verkligen vill med, fast som har världens största stopp.
En vägg. Stor, stark orubblig vägg.
Ungefär som att jag kastas mot den dära väggen helatiden, men det vill inte gå sönder. Egentligen så är inte väggen jag. Det det bara något som har skapats i mej. Den står där, stark, stabil och envis. Jag försöker och försöker få ner den. Jag har slått på den, hoppat på den, skrikit åt den, gråtit så att den har sett, sparkat på den.
Vad händer om jag helt enkelt bara trotsar den? Slutar att fråga den om lov. Slutar att göra den illa. Om jag bara gör, utan att bry mej om den.
Herreguud, det skrämmer mej.
Slutsats: Jag är rädd för konsekvenserna.
/ dumBarbie
Så kan man tänka. En, som verkligen vill.Verkligen verkligen är besviken på det som alltid tar det slutgiltiga beslutet.
En som verkligen vill med, fast som har världens största stopp.
En vägg. Stor, stark orubblig vägg.
Ungefär som att jag kastas mot den dära väggen helatiden, men det vill inte gå sönder. Egentligen så är inte väggen jag. Det det bara något som har skapats i mej. Den står där, stark, stabil och envis. Jag försöker och försöker få ner den. Jag har slått på den, hoppat på den, skrikit åt den, gråtit så att den har sett, sparkat på den.
Vad händer om jag helt enkelt bara trotsar den? Slutar att fråga den om lov. Slutar att göra den illa. Om jag bara gör, utan att bry mej om den.
Herreguud, det skrämmer mej.
Slutsats: Jag är rädd för konsekvenserna.
/ dumBarbie
måndag 1 december 2008
Hoolyygaaad!!
Det isade bara till i mitt hjärta. Stack i min själ.
Men jag fattade ju själv precis vartifrån det kom. Jag har blivit så rädd, så skakande, liten, osäker och rädd.
Guud, jag ska verkligen skriva en bok om heartbreake!
Till verkligheten.
Jag har upptäckt en ny grej. Att handla klänningar på internet! Alltvarligt, att öppna en sida som bara säljer klänningar som man bara trodde fanns i fantasiernas egna värld är som om man skulle gå in i en stor, stor, ljus, skimrande butik full av alla små klänningar med korta kjolar man kan önska sig! Dom hänger så vackert på sina galgar med sina glittrande färger, helt oemotståndligt vackra! GUUUUD! Om du finns, tack för klänningen!
Alltså, jag skulle kunna sitta där framför datorn med uppspärrade ögon och titta på dom vackra skapelserna i tusentals år! Drömma mej bort till alla tillfällen jag hade tänkt ha på mej dom och nästan känna dess mjuka tyg runt min kropp! Se på alla vackra detaljer, smickrande färger, bedårande tyger!
Jag är besatt.
Helt klart, enkelt, slutdiskuterat, JAG MÅSTE HA EN KLÄNNING!!!
( Jag har itne köpt någon på en hel månad, så jag är definitivt värd det!!)
/ Barbie
Men jag fattade ju själv precis vartifrån det kom. Jag har blivit så rädd, så skakande, liten, osäker och rädd.
Guud, jag ska verkligen skriva en bok om heartbreake!
Till verkligheten.
Jag har upptäckt en ny grej. Att handla klänningar på internet! Alltvarligt, att öppna en sida som bara säljer klänningar som man bara trodde fanns i fantasiernas egna värld är som om man skulle gå in i en stor, stor, ljus, skimrande butik full av alla små klänningar med korta kjolar man kan önska sig! Dom hänger så vackert på sina galgar med sina glittrande färger, helt oemotståndligt vackra! GUUUUD! Om du finns, tack för klänningen!
Alltså, jag skulle kunna sitta där framför datorn med uppspärrade ögon och titta på dom vackra skapelserna i tusentals år! Drömma mej bort till alla tillfällen jag hade tänkt ha på mej dom och nästan känna dess mjuka tyg runt min kropp! Se på alla vackra detaljer, smickrande färger, bedårande tyger!
Jag är besatt.
Helt klart, enkelt, slutdiskuterat, JAG MÅSTE HA EN KLÄNNING!!!
( Jag har itne köpt någon på en hel månad, så jag är definitivt värd det!!)
/ Barbie
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
