Ge mej lugnet igen

Jag vill vara hos Fredrik. Nu.
Hemma i mitt hem och bara vara. Fast nu är jag här, och jag ska klara detta, så att det är över och jag inte behöver göra det mera.
Idag hade vi en utbildning som är ganska ny och kallas riskettan. Efter den är jag nästan osäker om jag ens vill ta körkort. Om man bara tänker lite så är det ju stor risk att man råkar ut för en olycka. Det är det iförsig helatiden men det är ju definitivt större risk om jag kör bil hela dagarna.
Fast det kanske är säkrare att köra bilen själv om man är riskmedveten, handlingsberedd och följer alla regler? Det är ju inte alla som gör som man åker med.
Det kanske är skitsamma alltihopa. Dax att börja leva Nu kanske?
Lugnet i mej är ganska bortblåst och jag bara längtar tillbaka till det. Det känns som att jag inte ens hade behövt vara med på den lektionen för jag är nog den mest riskmedvetna personen i världen. Många tänker att "det händer inte mej". Jag tänker alltid att "det händer mej". Jag vet inte om det sistnämda är mer rätt. Om det aldrig kommer hända mej så är det ju inte mer rätt. Men jag har ett sådant tänktesätt. Det händer mej.
Dom visade en film som tydligen skulle ha väldigt starka scener och vara väldigt hemsk. Jag satt kvar och bestämde mej för att se den tills "everybody cryes" började spelas. Då reste jag mej och gick. Fällde några tårar och kände att jag ville gömma mej i min säng för alltid.

Uch, vad deprimerande det blev. Det jag egentligen ville komma fram till är att egentligen är det inte mej dom behöver visa den dära filmen, det är idioter. Fast egentligen behöver man inte ens vara idiot för att begå dessa misstag som leder till bilolyckor. Man behöver nog bara tappa omdömet för en stund för att handla som en idiot. Alla kanske är idioter..

Nä, nu har jag filosoferat för långt=)

Jag saknar min bästa vän med. Hon är i Japan och pussar på sin älskade Jimmy. Jag hoppas så mycket att hon mår bra. Jag hoppas verkligen att hon kommer hem med ett stort lyckligt leende och mår riktigt bra. Och jag hoppas att hon känner att hon orkar lite till när hon kommer hem. För hur många hade klarat av att ha sin pojkvän i japan i ett helt år?
INTE jag i alla fall.

Nä, om man skulle försöka finna lugnet och lite lycka igen och återgå till vardagen...=)