memorys

Nu sitter jag här med mina båda datorer igen, lillen och storen, som fredrik brukar kalla någonting annat ibland.
Jag lyssnar på sånna dära låtar som man har älskat så himla mycket innan, men som man lixom har glömt av.
Den som jag lyssnar på nu kunde jag lyssna på Huur högt som helst i min första lägenhet. Jag kunde bara ligga i min hårda soffa och sjunga och sjunga och sjunga och leva mej in i låten som om den vore på riktigt.

Den gjorde ont att höra ett tag, men inte nu såklart. Den förflyttar mej flera år bakåt i tiden, med brustna hjärtan nästan jämt, när lyckan va så okontrollerat total vissa stunder, och olyckan inte ens gick att beskriva.
jennie 18 år. Party jämt, och nya känslor varendaste dag. Alltså då va ju allting så himla himla på riktigt och allvarligt, men nu kan ju jag och frugan skratta så jävla mycket åt våra gaalna känslor!
Fy fan vad skönt det var när man kunde skita i att gå till skolan för att en lärare va ful, eller för att man faktiskt hade ett brustet hjärta. Eller ett bryt, eller va tvungen att skriva ett långt brev.

Sen kommer jag ihåg när jag blev blond med. Det va när jag satt hemma hos helene och kände sååååååå mycket för en förändring, sprang till coop i regnet och köpte något som inte liknade min hårfärg alls. Och bra blev det ju.

Denna låten påminner mej om när jag och johanna va gör fulla någon onsdag nära våran student och jag aldrig kunde sluta gråta och när vi kom hem så klädde johanna av sig och la sig på golvet och pratade om någonting, och jag skrev allt vad jag kände på ett papper som jag har sparat. Det va något om en blomma.

Helt gaaalet vad mycket en enda låt kan påminna en om! =)

Inte kunde jag veta då att det skulle gå över lixom, och skönt är väl det, för jag trivs fantastiskt bra där jag sitter just nu!!

/ barbie