jag ska bli bättre jag lovar!

ja, jag ska försöka bli bättre på att blogga. Jag fattar inte hur alla andra hinner med det! Fast alla andra jobbar inte som jag heller. Dom bloggar som jag läser är ju om personer som har sommarlov, är gravida, lediga, sjukskrivna, arbetslösa eller inte jobbar 24/7.
Jag tjänar ju visserligen pengar, men av någon andledning är jag lika fattig som alla andra
ändå. Shit vad neggo jag blev nu=).
Jag har det jävligt bra faktistk=)

Idag läste jag om en tjej på hennes blogg. Hon är 16 år och gravid. Och det är ju inget konstigt med det i dagens samhälle, det tycker jag mest är modigt och coolt, men hon hade skilda föräldrar, bodde själv i stockholm, var förlovad med en kille som hon hade varit ihop med i en månad, killen som va pappa till barnet hade dumpat henne, hon åkte in och ut på sjukhus för att hon var deprimerad och hon skrev att hon hade haft anorexia.
För det första så kommer det bli så förskräckligt synd om ungen, för hon verkar ju inte direkt förberedd och barnet har inte ens en pappa i sitt liv. Och för det andra så kan man knappt hunnit med att ha anorexia som hon kallar det när man bara är 16 år, för det är inte något man har i en vecka och sen är det över. Det tar ju för tusan flera år att bli frisk från det. Och om hon nu har en ätstörning så kan man ju för i helvete inte skaffa en bäbis mitt i sjukdomen. Jag blir galen. Jag vill bara ringa upp henne och förklara att hon är dum i huvudet!

Förövrigt så va ju och jag fredrik på ninas och johans bröllop förra veckan. Jag tyckte att det va helt fantastiskt och vackert och jag va ju med vacker eftersom att jag va tärna=) Dom åkte häst och vagn till sin trädgård, sen så gifte som sig under sina äppelträd och elias döptes vid en dopfunt som dom har gjort själva, och det vackra med det är ju att den kommer stå kvar där forever and ever. Så när elias är typ 20 så står den fortfarande där i trädgården. Sånt är vackert.
Nina sjöng solo på sitt eget bröllop, för hon är galen, dom släppte vita brevduvor, det låg rosenblad på halva gräsmattan, det fanns fiolister, ett "liveband" och mormor va ju en underhållning i sig.

Nina är min förebild, Min idol och jag har alltid velat vara mer som henne. Hon är spontan och engagerad. Hon är energisk och kan mycket om många saker. Hon är modig och rak. Pratglad och bra på att diskutera. Hon lyckas med så mycket för att hon tror på sig själv och aldrig ger upp.
Hon älskar att bjuda på sig själv.

Hon förtjänar verkligen sin lycka.

Nu ska jag tvätta, sen dusha, sen diska, sen städa, sen jobba.

/ Barabie