Dumma, Dumma

Det bor två i mej.
Så kan man tänka. En, som verkligen vill.Verkligen verkligen är besviken på det som alltid tar det slutgiltiga beslutet.
En som verkligen vill med, fast som har världens största stopp.
En vägg. Stor, stark orubblig vägg.
Ungefär som att jag kastas mot den dära väggen helatiden, men det vill inte gå sönder. Egentligen så är inte väggen jag. Det det bara något som har skapats i mej. Den står där, stark, stabil och envis. Jag försöker och försöker få ner den. Jag har slått på den, hoppat på den, skrikit åt den, gråtit så att den har sett, sparkat på den.

Vad händer om jag helt enkelt bara trotsar den? Slutar att fråga den om lov. Slutar att göra den illa. Om jag bara gör, utan att bry mej om den.
Herreguud, det skrämmer mej.

Slutsats: Jag är rädd för konsekvenserna.

/ dumBarbie