Jul och sånt.

Julafton är förbi. Man hinner aldrig ens fatta att det är December nu för tiden. Men det gör inget. Jag tror mest att alla knappt hinner med att fatta vilken månad det är för att man aldrig riktigt är i det som är nu. Jag är ofta framför tiden. Längtar till roliga saker, men är lite rädd för att det aldrig ska hända. Jag är rädd för mina förhoppningar. Fast mest kanske det är förväntningarna. Dom är så höga jämt. Det är därför jag har så lätt för att bli besviken. Tror jag. För mina tankar har redan förberett hur allt borde se ut. Eller borde vara. Allt är så mjukt och varm och bra och vackert i mina tankar, och sen är det inte alltid som det blir så på riktigt. Då kan jag bli förvirrad i flera timmar. Dagar.
Julafton va iaf en lycklig dag. Just för att mina förväntningar uppfylldes allihopa. Dom älskar att bli uppfyllda. Det blir lycka i hela mej. Fredrik va med mej. Det va det allra lyckligaste av alltihopa med hela julafton. Sen så hade jag den största julklappshögen som jag har haft på flera år framför mej. Jag blir så glad av att få sitta där och öppna paket efter paket. Det pirrar i hela magen.
Carl får mej att må bra. Han gör att jag känner mej uppskattad, när han vinglar fram på sina korta den och lägger sig trött i min famn. Det sötaste är när han somnar.
Och Hannes är precis lika söt och ovärdelig som han alltid har varit. Envis är han med. Det är bra.

/ Barbie