badmod.

Det är förkastat att vara snäll.
Det värsta med mej är att jag är en snäll människa. Jag avskyr det. Det är nog den värsta egenskapen jag har. Och att jag har så svårt för att prata, när det är jobbiga saker jag vill säga.
Men jag fattar inte hur jag ska vara om jag inte ska vara snäll. Jag kan inte vara något som jag inte är, men jag kommer drunkna i mina tårar snart, om jag inte gör något.
Samtidigt som jag aldrig vill ge mej, vill jag bara lägga mej ner och helt enkelt inte orka. Ge upp. Jag brukar inte ge mej. Tror jag inte.
Men jag orkar inte. Jag orkar helt enkelt bara inte med det.
Jag orkar inte hitta på orsaker till försvar, när jag egentligen inte borde behöva. Jag orkar inte höra hur dålig jag är, när jag vet att jag egentligen inte är det. Jag vill inte behöva bevisa det, för egentligen ska jag inte behöva det.
Jag vill inte anstränga mej mera. Jag vill faktiskt inte försöka längre. Jag vill inte vara snäll, men jag är snäll. Jag vill faktiskt inte le, men jag gör det ändå. För att vara snäll.
Jag vill inte bråka om saker. Inte diskutera.
Det är helt okej att vara elak mot mej, bara jag slipper bråka.
Det är helt okej att trampa på mej, bara det går över fort.

Bara jag slipper försvara mig.
Jag tänker inte försvara mej när det egentligen är så uppenbart att jag inte behöver det.

Jag ger helt eneklt upp nu, men det kommer inte märkas förräns jag har en plan.

/ jävligt ledsen och arg barbie