Tänk vilket humör jag har. Det har jag inte alltid haft, men jag funderar lite på varför. Det går inte att tvinga mej till något i världen längre. Det gick alltid innan. Alla fick alltid som dom ville. Nu får bara jag som jag vill. Som att jag bara ger igen för att jag aldrig har kunnat säga nej förut. Jag vet inte. Ibland är det skönt att bara vara så jävla förbannad och visa att man vill något. Eller inte vill något. Och ibland orkar man inte med sig själv.
Igår kom jag på en lite smågalen idé. Frugans födelsedagspresent. Den är, fantastisk.
Och dyr=) Men Frugan är ju lätt värd det så det gör inget. Jag är ju ganska bra på att lyckas ge bort dyra presenter.
Jag har jobbat skitlänge idag med. Men det har varit ganska kul. Jag blir ju lycklig i mitt hjärta när jag får städa och fixa och sånt=)
Jobbar i morron med, sen är det Lördag och då ska jag till Frugans kalas i Skara. Jag är ju rädd för att vara i skara, för där är det myycket möjligt att träffa på personer som skulle vara skadligt för min nyläkta själ att träffa. Jag skulle helt enkelt inte kunna visa någonslags styrka överhuvudtaget.
Sååååå fruktansvärt svag skulle jag bli. Fylld av 1000 kg hat. Sorg. Smärta. Ont, ont, oont.
Det spelar ingen roll hur mycket jag skulle vilja le, och bara bevisa hur bra allting faktiskt är.
Smärtan skulle slå ner mej lika hårt ändå.
/ Barbie
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar