Där borta och här.

Jag kommer ihåg när jag önskade av hela mej att jag inte skulle förändras när jag flyttade hit. Jag trivdes så bra med den som jag va. Grattis.
Jag förändrades i samma stund som pappa, Nicke och David lämnade lägenheten när vi va klara med att få in alla saker i lägenheten. När dom stängde dörren och jag va själv, i min nya stad.
Plötsligt kände jag ingen, och ingen kände mej.

För jag va en annan.

Det är så konstigt att tänka att alla som bor här, är dom som känner den riktiga mej nu. Dom andra känner den gamla mej. Jag vet inte när det vände. Det nya jag är det rätta jag nu. Dom som är här, kan inte förstå dom som bor där borta, för jag är två, helt olika personer.
Bara en sak finns kvar. Oron. Men den vill jag inte prata om. Det är bara något som har kommit tillbaka för att jag är så osäker. Den försöker leta sig tillbaka lika starkt som den hade mej innan, men jag kommer inte låta den ta över hela mej en gång till.

Jag kommer ihåg, i min gamla stad att jag hatade mitt leende, som alltid log, sådär strålande lyckligt även om jag inte menade det. Jag kände mej bara falsk. Men mitt leende bara log och log.
Hur ledsen jag än va.
Nu är det inte så heller längre. Nu är jag ledsen när jag är det och då finns det inget leende kvar.
Det är skönt, för alla runt omkring mej som vill bry sig och borde bry sig kan mycket enklare hjälpa mej. Fast ibland saknar jag leendet.
Jag saknar det för att jag undrar varför. Men samtidigt är jag trygg, för jag vet att det kommer komma tillbaka snart. Det är bara väldigt mycket jag har gått igenom, och fortfarande går igenom.

Det kommer komma en förändring till i mitt liv snart, jag känner det, så fruktansvärt, oroväckande starkt. Kanske det allra värsta. Nästan värsta, det finns många värre saker, såklart. Men det kommer göra ont. Så brutalt ont och jag kommer gråta, och gråta och gråta.
Ibland tror jag att jag ska kunna förhindra det av bara viljestyrka, för vill man någonting tillräckligt mycket så går det.

Men jag har förstått att det inte går att be sig själv att inte förändras.

Och för alla gånger som jag tror att jag har valt fel så kan jag äntligen fatta, att allting har blivit så rätt. Alla gånger jag har varit så arg och frustrerad och inte fattat vad jag håller på med, har jag gjort så rätt.

Det är bra nu, det är helt bra nu. Jag kommer förstå det snart.

/ Barbie