Försvar.

Ibland funderar jag över om det finns något i mej som är för envist för mitt eget bästa.
Fast jag vet precis varför jag är sådära envis. För om jag tänker, så har jag ju alltid varit det, men inte på samma sätt som nu. Jag känner mej som världens största jävla egotrippade pucko, ibland, Fast sen vet jag att jag inte är det egentligen heller. Jag är bara jävligt trasig inuti. Men jag håller på att lagas. Jag är på jävligt god väg att äntligen, äntligen bli hel igen.
Jag vill verkligen, verkligen bli det. Jag orkar inte ha mera heartbreake bryt på ett BRAAAA tag nu. Jag tycker jag är förbannat värd att inte behöva det. Men det har byggts upp något i mej. Som en stor stark försvarsmur som inte många kan ta sig igenom. Det vore rent livsfarligt för mej att släppa in vem som helst. Den dära skräcken säger till mej att jag hellre är ensam än att få ett heartbreake till. Mycket hellre.
Det finns såklart vissa undantag. Ibland kanske man verkligen vill, vill, vill lita på någon, och verkligen tror på att man kan det. Och då får man helt enkelt hitta styrka att riva den dära försvarsmuren. Även om det är livsfarligt.

På Söndag åker jag och Malin till Finland. Jistanes, vad jag har längtat efter det! Vi ska pimpla drinkar, äta MAAT, handla på taxfree, Och sånt=) Jag kommer sakna Frugan och Freddan så klart, fast jag är ju bara borta några dar=) Frugan och mormor är nog dom som är mest oroliga för mej, men dom är ju rädda för att åka båt med=) Sötosar.

Har jag skrivit att Carl har fyllt år? Jaaa, men det måste jag ju ha gjort. Han va och tog ettårskort igår med. sötot. Och sen va han och mamma och pappa och åt på mitt jobb, och då skrek han så att det lät i hela lobbyn=) Men det gör inget.

Jag tänkte krypa ner hos trött sötofreddan och sova nu, innan jag ska upp å jobba klockan 9 i morron igen.

/ Barbie