håll käft.

Okej, det är 4.5 timmar kvar som jag måste sitta och Tvinga fram ett beskviet leende och se någorlunda mänsklig ut.
Sen kommer tåget HEM och jag vill alltid vara hemma. Aldrig någon annanstans.
På tåget känner ingen mej. Då kan jag se ut som att jag är en knarkande deprimerad fjortis och släppa på gråttrycket som hotar att huvudet snart exploderar.
Det är så töntigt, jag vet. Men för en jävla gångs skull så hade jag i alla fall Verkligen ansträngt mej.

Jag har suttit i den här värdelösa tattarstaden sammanlagt 3 veckor och väntat på den här dagen. Gjort det mesta för att få tiden att gå. Betalat 16000 kr. Och på den här dagen så  ångrar jag varje liten ansträngning.