Guuuuuuuuuuuuuuuud, Guuuuuuuuuuuuuuuuuuud, Guuuuuuuuuuuuuuuuuud vad jag bara inte orkar oroa mej. Jag orkar inte. Jag bara orkar inte oroa mej. Jag vill vara 110% trygg. Jämt. Bara inte behöva föreställa mej hemska saker så ofta.
Vad är det här för tid i mitt liv? Bara snälla låt min hjärna sluta oroa sig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oh kära värld frugan! Jag vet ju att det är SÅ fruktansvärt när man sitter där med den där förbannade oron.. Tyvär finns det inget man kan göra, bara bestämma sej och försöka fokusera på andra saker.. Jag finns här, kisses <3
Skicka en kommentar