Inte falla, inte falla...

Jag har tänkt på att jag ska blogga heladagen, och det gjorde jag ju innan med, men det va något mer jag ville säga till världen lixom, men jag kommer inte ihåg va det va.

Jag skulle kunna falla pladask. Falla för att du inte tycker som jag. Falla för din stil. Falla för den dära aggresiva jag-gör-som-jag-vill känslan som du bygger i mej. Falla för din mjukblandade hårdhet. Falla för ögonen. Ja, helt säkert skulle jag kunna falla för dej. Och du för mej.
Men jag faller inte för heartbreakers. Längre.
Allt är precis somför ett år sen. När jag bara sa nej, nej, nej.
Och jag tänker fortsätta säga nej. Denna gången kommer det sluta med ett nej.

Det är en tid av saknad. Jag saknar Frugan Malin och Jossan. Mest av allt. Jag minns alla partyn så väl, så nära. Och jag har pratat med Frugan i mer än en timme till i telefon idag. Det är såååå underbart! Och jag ska ju skaffa hem telefon, så vi kommer kunna prata i telefon varendaste dag. Helt fantastiskt! Vad gör man när man måååååste prata lixom! Vi måste analysera allt. Varendaste detalj. Underbart.
Godnatt.

/Barbie